cederbergvshult

jag har för det mesta haft ett bra självfötroende, både i ridningen och utöver de.

men efter att jag tävlat i 2 år ungifär började mitt självförtroende gå rätt ner, pga att jag inte hade placerat mig ngt alls. och ja de är jue de man vill! så jag börja inbilla mig om att jag var dålig på att rida osv, de var inte lätt alls. för jag kunde sitta och tänka ''Caroline du kan inte rida, du är sämst, du har ingen chans osv.'' de tankarna har snurrat även iår! men mitt självförtroende har stigit ngt enormt efter att jag och Finesse placerade oss i LB, jag lovar de var som en knuff framåt, uppåt! och jag har innan alltid tänk ''Nejmen jag har ingen chans att vinna ändå...'' och då har jag inte presterat speciellt bra, och ALLA har en chans, ALLA. men nu har den spärren ÄNTLIGEN släppt! för jag går in på banan och gör mitt bästa istäället och de har fanimig gett resultat! JAG HAR EN CHANS, JAG KAN, JAG VILL!

sedan har träningarna hemma gått bra, asså dressyr-passen är hur underbara som helst!
för nu kan jag oftast sitta av och känna att detta gjorde både jag och Finesse bra.

jag kan se fram emot varje gång jag skall träna Finesse!
klart de blir mycket roligare när det går bra, och när man känner att man är ett med hästen.

och jag ångrar inte att jag kämpat med Finesse i 4 hela år.

de som har sett henne från början till nu, vet att hon har förändrats något ENORMT, och jag menar verkligen de, något ENORMT!

rörig text, men behövde få ur mig lite tankar som snurrar hela tiden ;)

/ Caroliiiiiiiiine